De flesta inlägg kommer att vara lösenordsskyddade. Lite godtyckligt bestämde jag för länge sedan att dra gränsen vid ett år för när jag inte längre vill dela med mig av foton offentligt. Lösenordet är detsamma som tidigare.

För lite drygt en månad sedan.

Alltså, det är helt otroligt hur mycket som har hänt under detta år. Jag lämnar bebistiden bakom mig med blandade känslor. Jag längtar efter att få fortsätta följa dig medan du växer och utvecklas samtidigt som jag älskade att vara bebismamma.

Med detta avslutar jag nu denna blogg, att du fyller ett känns som ett lämpligt tillfälle. Den ska skrivas ut på ett eller annat sätt och sparas till dig.

Att fortsätta blogga till dig kommer jag definitivt att göra. (Snart kommer en länk).

På väg hem skulle du inte sitta i vagnen. Absolut inte. Du ville inte gå själv heller. Okej då, tyckte jag, jag bär dig ett tag. Jag brukar ta på dina vantar när vi varit ute en stund, då brukar de inte åka av igen… Du fick syn på vagnstyret, grep tag i det och tyckte att det var jättekul att köra vagnen själv. Och det skulle du göra. buren framåtvänd i min famn, allt annat som att sitta i vagn, gå själv eller sitta i famnen som en normal ettåring bemötte du med skrik och protest. Imponerad av hur länge och envist du orkade köra vagnen alldeles själv, genom snömodd.

I lördags räckte du upp armarna mot mig och sade ”mamma”. (Är ju mest andra mamman som fått den äran, och då i betydelsen ”amma”). Varmt i mammahjärtat! Det var när du och jag var hos Matheo och hans mammor på julgodisbak. Efter en alldeles för kort eftermiddagslur var du först inte alls på humör, men snart strosade du nyfiket runt bland alla människor. Då och då kom du på att det var ju lite läskigt och behövde komma upp i en mammafamn.

Vi har även fått prova en mei tai, enav dem som vi faktiskt ett tag funderade på att köpa på tradera innan jag sydde en. Och det är jag glad för nu för min är SÅ mycket bättre. Den här är ju så snygg, förstås, men den är obekvämt och det blir väldigt tungt. Ett riktigt dåligt bärdon, enligt mig.

Idag sade du hej till Matheos mamma K! Jag hörde det inte själv så när någon annan kommer och berättar att du pratat så kan det inte längre vara inbillning. Du har börjat prata!

Du är på vippen att börja prata! Du har flera gånger pekat på lampor och sagt ”pa”, du har sagt ”ple” om äpple och ”sa” om näsa. Vi har hört dig säga mamma flera gånger nu (”mammam”) alltid med ett gnälligt tonfall när du vill oss någonting. ”Mammam” gnäller du och rycker i din andra mammas tröja och vill amma. ”¨Mammam” gnäller du och vill upp i sängen/ha prydnadshunden du bara får titta på tillsammans med mig/vill ha pappret som sitter på anslagstavlan precis utom räckhåll/…  Så häftigt, så stort!

Du tycker att din andra mammas glasögon ska sitta på mig! Du räcker dem bestämt åt mig, och när jag tar på mig dem så fnittrar du.

Du vet att vi klarar av sådant som du själv inte kan. Som att gapa med en tesil, öppna den vikta telefonen, öppna ett hårspänne eller skruva loss locket på kanelburken. Till att börja med förstod vi inte utan försökte spela med typ ”tack får jag en tesil av dig, varsågod, här får du tillbaka den” men då blev du missnöjd och gav tillbaks saken till oss, mycket bestämt. När vi sedan förstod vad du ville blev du nöjd.

Men vad du blev frustrerad när du inte förstod vad jag gjorde med tesilen. Du tog den, såg på den, räckte den bestämt till mig, jag visade, du tog tillbaks den, gnällde, räckte den bestämt till mig, jag visade, du tog tillbaks den, grät, då tyckte jag att det var dags att sova…

Igår träffade du den något äldre Signe som gör någonting du tidigare aldrig ens verkar ha kommit på att göra- klättra. Efter hon åkt så klättrade du upp i gå-vagnen.  Sedan försökte du klättra upp på en köksstol. Häftigt att du ser och lär, men kanske du borde träffa bara yngre bebisar som inte lär dig sådant vi är glada att du inte kan…

Du har flera gånger senaste tiden sovit bara en gång om dagen, och då längre tid i sträck än vad du brukar. Idag sov du minst två timmar i vagnen (vi som tycker att det är anmärkningsvärt när du sover mer än en timme!). Det går lättare för mig att få dig att somna om på kvällen bara genom att sjunga och ligga bredvid dig. Allt mer sällan de jobbiga skrikutbrotten över att du inte får amma, så skönt!

Idag fick jag nya åkpåsen, och den gillade du. Så mycket att du blev arg när jag lyfte ur dig ur vagnen efter att provsuttit och så att du absolut skulle tillbaka dit. Man kan känna på den, den frasar så mysigt mellan fingrarna. Man kan åla sig ned i den och gömma sig! Man kan leka tittut.

Och jag vet inte vart du fick idén ifrån, men du skulle absolut upp och sitta i tvättkorgen!